Kan bara bli bättre...?
Ah fyfan. Kass natt, sovit oroligt o drömt konstigt. Alfred har legat o gnytt i sömnen massa så jag inte kunde slappna av. Var ett mindre vrak imorse men drack kaffe, ryckte upp mig. Blev på gott humör.
Men. nu har jag ätit, målat tånaglarna. Alfred sover o låter svingulligt. Jag är glad igen.
Packade ihop grejer o la ner lillen i vagnen för att gå bort till vårdcentralen för blodprov (för igår när vi kom hade dom stängt en timme, orka vänta).
Då funkar inte hissJÄVELN. Vet ni vad som väcker hat i mig till vardags? Slöa datorer som liksom knoooorrar o knorrar men sidan laddas ALDRIG klart (brukar hålla in knappen tills datorn stängs av o skratta högt o tro att jag vunnit men straffar ju bara mig själv för datorn blir ännu kassare).
Eehh... Ja och vår hiss. Den förstör mitt liv.
Nä men skitkul. In me vagnen igen o upp me ungen o packa en annan väska o i me ungen i selen och iväg alldeles för sent.
På vårdcentralen har jag morskat upp mig en tredje gång. Tänkte att Gud så skönt att få det här gjort. Alfred var också glad. Vi var fan asglada i väntrummet.
Resultatet? Gick därifrån en timme senare, efter sju misslyckade stickförsök i bägge hans små armar o ben. Varav ett där hon slant me nålen o de sprutade blod.
Fick med mig en remiss till östra sjukhuset, en ursäkt och en förvirrad bebis med plåster överallt.
Tack!
Om 2 timmar går tåget till Ljungby o det ska bli asmysigt o gosa med nyfödd bebis o äta godis o kolla på pensionärsTV o bara va. Med min Lisa. <3
Amen fyfan nu spillde jag kaffe på hela tröjan.
