Man glömmer fort...
Jag längtar efter att vara gravid igen. Och är redan sugen på ett syskon till Alfred.
Det är som att allt som var jobbigt är bortglömt, hur nu det är möjligt? 20 veckors illamående o kräkningar och att inte kunna dofta på NÅNTING utan att vilja spy. Inte kunna äta normalt.
All oro. För att inte tala om de sista veckorna då jag på riktigt höll på att gå under, gaaaah.
Menmen, det är väl därför folk får fler barn antar jag?? För man glömmer ;-)
Och nej det kommer inte ske, vi ska vänta ett tag till och njuta av Alfred. Men jag längtar ändå.
