När andra ska tycka till..
Nånting jag har funderar väldigt mycket på är det här med när andra ska börja lägga sig i hur man uppfostrar sitt barn. Om alla "rätt och fel" man kan göra som föräldrar.
Små saker som hur man klär sitt barn, för varmt för kallt osv. Till vad man ger det för mat, NÄR man ska börja med mat, ge godis/inte ge godis, hur barnet ska sova, när man lämnar bort det första gången, rutiner i allmänhet. Och jag kom bara fram till en sak egentligen. Man väljer det som passar bäst för sig och SIN familj. Det som är rätt för oss kanske är fel för nån annan osv.
Sover barnet i eget rum och det funkar bra? Gör så. Vill man ha det nära i samma rum (som vi), ha det så.
Vill man gå på restaurang/bio/annat när ungen är liten o ha barnvakt, gör det.
För oss funkar inte det. Dels pga amningen, Alfred kan äta rätt oregelbundet och jag kan ej pumpa. Men framför allt, VI har inget behov av att vara utan honom. Tar gärna med honom dit vi ska och bio saknar vi inte. Vi får istället massa tid tillsammans på kvällarna eftersom han somnar tidigt och sover bra. Vidare skaffade vi ju barn för vi längtade efter en familjemedlem att vara med, inte utan :)
När han blir större ser det nog annorlunda ut, då vill man kanske ha en helg tillsammans utan barn? Det tar vi då.
Jag har redan nu bestämt att jag kommer göra egen mat till Alfred i den utsträckning jag kan. Välja bort köpegröt och burkmat. Varför? Det är inte för jag tror burkmaten/köpegröten ger dåligt med näring. Utan mest att vi vill välja bort sånt som kommer på köpet, alla onödiga tillsatser han INTE behöver.
Har redan fått till mig att egen gröt ska du iiiinte göra, då får han inte i sig tillräckligt med järn.
Men jodå, det kommer han få. Jag har finfina recept och kommer satsa på järnrik mat i det stora hela. Man får bara skaffa sig mer kunskap om sånt man inte vet.
Dömer ingen som väljer att köpa gröt. Jag kanske tillomed gör en helomvändning och står där med min pulvergröt själv tillslut? :-) Men det hoppas jag inte, längtar faktiskt efter att börja laga mat till lillskiten :)
Sen det här med godis, läsk mm. Vi kommer undvika det så mycket vi bara kan. Kan inte komma på en enda anledning till att ge barn godis, särskilt inte när de inte ens vet vad det är/ber om det?
Har ibland fått känslan av att vissa tycker det är elakt att neka barn godis/glass/läsk. För alla barn äääälskar ju godis, klart dom ska få det. Det hör ju till. Det är godis som belöning, på lördagar, på kalas, till jul, påsk (sjuka överfulla påskägg) och alla ungar rusar runt o trycker in godis och blir helt sockerstinna och vill bara ha mermermer. Och det är ju så himla gulligt...hmmm.
Och så tycker folk att JAG är extrem som tycker det är knäppt. :-p
Alfred kommer få godis så småningom, men inte i närheten av den mängd eller så ofta som jag tror är vanligt. Vi kommer baka mycket men försöka göra bra och hälsosamma val när vi gör detta. Det finns så mycket gott som ej ger allt socker o mjöl på köpet.
Vilket himla pladder det här blev. Haha.
Vi får väl helt enkelt ställa in oss på åsikter för våra val, det kommer ju komma. Jag har mina få jag alltid rådfrågar om jag är osäker på något och sållar bort andra som kommer med gliringar.
Så får vi bara lita på att vi gör vårt bästa som föräldrar. Och än så länge tycker jag vi gör det ganska bra, dom fyra månader som gått. Kort tid men känns som det alltid varit en bebis här nu :)
(Och återigen, detta inlägget är INTE något påhopp på någon, bara sånt jag funderar på och skriver ner mest för jag själv vill reflektera över det).
