Älskar att amma
Det bästa jag vet är när jag hör Alfred vakna på morgonen o ligga o jollra i sin säng en stund o jag får tid att vakna jag också. Sen när jollret blir till gnäll hämtar jag in honom till vår säng, tänder ofta något ljus istället för en lampa, och så amma en stund ingosade under täcket. Han är så varm, brukar hålla handen på bröstet o liksom klappa o sträcka ut handen mot mitt ansikte. Tittar upp ibland.
När jag såg första tanden poppa upp var min första tanke "neeeej nu måste jag snart sluta amma, han kommer tugga sönder mig". Men det går hur bra som helst, trots två stoooora huggtänder nere och två stora på utväxt uppe. Aldrig bitit mig, känns som han fattar.
Och jag älskar älskar älskar det. Finns INGET som slår det. Och Alfred verkar tycka samma, kommer krypandes ibland på dagen upp i knät och visar rätt tydligt vad han vill, haha. Tuuuuuutteeeeee!
När han var pyttebebis var det mat, närhet/gos i den ordningen tror jag som var viktigast. Nu är det ju omvänt, han kan ju äta annat så är mest tryggheten som det ger som är det bästa.
Min fina lilla plutt. Delamma morgon och kväll är något jag gärna fortsätter med så länge både jag o Alfred gillar det, har helt släppt det där med att han kommer bli "för stor". Är nog mer andras åsikter som spökat... Dagamningen kommer nog trappas ner så jag får större frihet o sen ska jobba så småningom.
Lite tankar innan jag ska sova. Att vara någons mamma är verkligen underbart.
Gäsp, godnatt :)
