Jag skulle nog våga påstå att jag är i mitt livs sämsta form just nu. Efter jag fött Alfred hade jag som mål att träna upp kroppen efter 2 månader och jag började och har kört på bra till och från. Älskade att träna och svettas o köra riktigt hårda pass innan. På ett gym.
Har riktigt svårt nu att hitta rätt driv hemma. Rätt tid. Rätta kosten. Känner att jag inte kan dra igång så hårt jag vill för är rädd det ska påverka amningen. Osv.
Sen flytten har jag inte lyft ett finger i träningsväg. Har så galet ont i ryggen och känner hur svag jag är i armarna. Ungen blir bara tyngre.
Nu tillexempel, jag är relativt utvilad. Alfred sover o skulle han vakna kan Björn ta honom. Skulle kunna ut och gå! Så ser jag att det regnar lite. O stannar hemma. Undanflykterna tar över.
Hela tiden.
Så igårkväll skedde det jag funderat på flera veckor nu. Signade upp mig på PT-programmet via mammafitness. 3 månader med start 24 september. Inget julbak eller tomtelatte i lucia-tider i år med andra ord. Men... Det känns ok (nu, haha.)
Jag behöver nån som sparkar mig i röven. Talar om för mig vad jag ska göra. Vågar påstå att jag har bra koll på vad jag ska äta. Dock exakt mängd, sammansättning osv av allt har jag inte funderat över. Bara ätit. (Vilket jag kommer fortsätta med sen, men dessa månader när kroppen ska byggas upp gissar jag att jag kommer få väga maten.)
Nu hoppas jag att jag ska hitta peppen och motivationen! Och jag hoppas min omgivning hejar på mig och att jag ska få slippa "men en kaka kan du väl ta?", "du är ju redan smal, kom och fika", osv.
Jag är livrädd ärligt talat. Men blickar jag tre månader tillbaka känns det som en kort tid.
Låter som jag bara ska träna 3 månader o sen lägga ner, haha. Menar mer att dom 3 kommer bli tuffa med all förändring. Sen hoppas jag att vanorna sitter och jag ska klara mig på egen hand :-)
Jag vet att jag kan fixa detta.