Längtan
Det kryper i hela kroppen. Trött på stan, alla bilar, stressen. Jag blir så sjukt påverkad av stressen.
Jag kan tillexempel inte åka till stan längre, gå in i affärer utan att få smått panik. Nordstan är omöjligt.
Jag går fortfarande in där ibland, aldrig frivilligt.
Önskar jag kunde stänga av men känns som allt liksom absorberas in i öppna porer.
På gott och ont. För blir precis lika påverkad av positiv energi.
Jag är oftast väldigt pigg, och väldigt glad. Ibland har jag mina dippar, och då är jag tråkig och sur. Men oftast glad.
Ibland FÖR glad? Speedad. Kan inte kontrollera mig. Och så undrar folk vart jag får energin ifrån?
Svar ingen aning? Men jag stensomnar alltid på soffan vid 21 varje kväll så...?
Känns alltid som nåt eldar på mig inifrån.
Jaaha. Vart vill jag komma.
Jo, att jag längtar ihjäl mig efter lugn och ro. Småland, Öland. Skogen.
Stugan i Djursvik! Vakna vid havet, promenera på stigar där man inte möter någon. Elda i brasan, dricka te.
Tänker tillbaka på sommaren och hur härligt det var att gå ut på bryggan på morgonen.
Vid sjöboden, norra Öland.
Längtar efter julen. Vilket är ren idioti egentligen om man söker lugn. Men då är vi hemma längre än en kort helg och jag ska verkligen försöka ta vara på det.
Nu kommer snart mina fina hit och vi ska äta frukost tillsammans. Längtar alltid till varje gång.
