I väntan på tåget
"Vilken söt liten tjej!"
"Ja han är världens sötaste"
"Oj så glad! Vad heter hon?"
"Alfred"
"Jahaaa det är en pojke, så klumpigt av mig, ursäkta!"
Suck? :-)
Varför ber man om ursäkt? Som om det är nåt taskigt att en liten bebis skulle se ut som en flicka/pojke.
Och.. Det är rosa i den stickade koftan. Mååååste alla ta för givet att det är en flicka då?
Jag är ej extrem. Skulle inte köpa kjolar o klänningar till Alfred. (Jag köpte iofs en klänning en gång men den var mer som en lång t-shirt.)
Men får jag ärva fina, praktiska kläder till honom så är de klart jag använder det! Hur dumt vore det inte annars.
(Hade även lätt kunnat köpa den där koftan).
Vissa dagar har jag keps o t-shirt o shorts på honom o då ser han så typiskt pojkig ut. Men jag hade köpt exakt samma keps o t-shirt om han vart en flicka o då hade ju folk tagit fel på det hållet.
Önskar så att människor kunde öppna ögonen lite. Och sluta vara så fixerade vid blått o rosa o söt eller tuff. Bebisar är bebisar.
